Utmattad.

"I'm miles from where you are. I lay down on the cold ground. And I, I pray that something picks me up, and sets me down in your warm arms."
-
Jag är så trött. Jag är så ledsen. Jag orkar inte kämpa mer, vill inte längre. Allt det ger mig är smärta. En mörk, kraftfull, brännande smärta.
Jag gick till skolan idag - tog bussen till stan, vandrade runt på torget och gick dit benen bar mig. Jag visste att jag var tvungen. Jag vet vad jag riskerar att mista, men det känns obetydligt, för jag vill inte ens leva längre! Jag vill inte ha mitt liv, eller leva i min värld. Jag vill bort dit natten är som mörkast, månen är som starkast och vindarna som varmast. Att leva viktlös och lycklig. Där känslor som sorg, ilska och svek aldrig funnits. Aldrig benämnts, aldrig upplevts.
Imorgon blir en bra dag. Rakblad och tabletter, här kommer jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0